Jag räknar minuterna

Nu är mina hemmadagar med lille Uno över för den här gången. Efter åtta månaders föräldraledighet går jag tillbaka till jobbet. Jag ser fram emot det. Dels vill jag in i yrkeslivet igen. Dessutom ska Unos far nu vara hemma. De kommer att ha det strålande.

Men jag vet vad jag kommer att få höra i morgon. Jag kommer att räkna minuterna från det att jag kliver över arbetsplatsens tröskel tills det att någon med ett romantiskt barnskimmer i rösten säger:

– Men skulle du inte vilja vara hemma lite längre?

Nej. Jag skulle faktiskt inte det. Vi lever på 2000-talet. Jag skulle aldrig kunna leva med en man som inte tar sitt pappaansvar. Båda föräldrarna ska vara hemma med barnet. Kanske var saker och ting annorlunda på 1900-talet. Men det har vi tack och lov lämnat bakom oss. Därför kommer jag när jag får frågan lägga mitt huvud på sned, se personen rakt in i ögonen och svara:

– Nej, varför skulle jag vilja det?, och sedan ta jämställdhetsdiskussionen med var och en.

De som frågar får helt enkelt skylla sig själva.

Kanske borde jag också ta med mig flygblad från PIFF.

3 reaktioner på ”Jag räknar minuterna

  1. Oj vad jag gillar dig, kanske du kan bjuda in Stefan (som Piff-representant) till nästa personalfika?
    Du kommer att få förklara dig och få utstå sneda blickar men de är nog egentligen bara avundsjuka!
    Kram

  2. De kanske tänker att nu när pappan tar hand om sonen så kan du ligga på soffan och äta praliner?😉

  3. Bra länk till PIFF.

    Härligt med fler engagerade i jämställdhetsdebatten och synd att alliansen inte tänker ta i den här frågan på lite mer allvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s