Jag och Horace

Att blogga är för mig ett sätt att börja skriva. Att blogga är för mig ett sätt att öva på att argumentera, tycka och förklara mina resonemang. Att blogga har för mig varit ett sätt att fatta att det är ok att börja meningar med ”Att”.

Två av böckerna jag läste i somras var Snabba cash av Jens Lapidus och Naiv. Super. av Erland Loe. Min egen stil när det kommer till att skriva påminner ibland om de författarna. Ibland korta meningar. Inte alltid det språk man i skolan lärde sig var fint. Och ibland får man till och med börja meningarna med ”Och”. Härligt att alla inte skriver som Horace Engdahl pratar.

När jag känner mig osäker inför nya uppgifter är det enkelt för mig att ta ett steg tillbaka, betrakta och sedan härma gängse normer och riktlinjer. På samma sätt är det med mitt skriftliga språk. På gymnasiet fick jag lära mig att ju längre ord jag använder desto bättre blir blir texterna (!). Just nu går jag en kurs på jobbet för att lära mig att skriva bättre. Den ges i all välmening och det är inte bara jag som går den. Men den är ändå något sorts tecken på att det sätt som jag normalt skriver på inte är ok.

Visst kan man ta skribenten ur de moderna språkintrycken. Men man kan inte ta de moderna språkintrycken ur skribenten. Alla skriver inte som Horace Engdahl talar. Och tack och lov uppskattar olika människor olika typer av texter.

Och: Äntligen! (för att citera Horace Engdahl-sammanhang såhär i Nobelpristider)

Äntligen har jag fattat att jag kan skriva som JAG vill.

En reaktion på ”Jag och Horace

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s