Proffspendlare

Om man vill få en känsla av hur många människor som varje dag pendlar mellan Stockholm och Uppsala kan man ställa sig på perrongen i Uppsala en vardagskväll och stå kvar där mellan klockan kvart över fem och halv sju. Se det som en seger om du inte har blivit nertrampad.

En överlevnadsstrategi är att INTE titta på de andra passagerarna. Rent automatiskt träder man in i sina egna tankar och går med bestämda steg och nedsänkt huvud till eller från tåget beroende på tidpunkten på dygnet. Förmodligen handlar det om ren instinkt. Hjärnan känner på sig att det är det stadiet man måste träda in i för att klara resan psykiskt.

Men ögonen ser och hjärnan registrerar. Efter ett halvår av resor mellan de två fina städerna har jag lyckats utkristallisera dem som har mer rutin på området än jag. En typisk proffspendlare som bor i Uppsala:

har hörsnäckor. Tänk iPod-lurar. Inte större modell av hörlurar, det verkar inte vara coolt.
tar inte dagens exemplar av gratistidningen. Istället har man med sig sin dator och ser i alla fall ut som att man jobbar. Ett alternativ är att ha med sig en bok av en författare jag aldrig har hört talas om.
äter frukost på tåget. Eller dricker i alla fall kaffe.
kommer till perrongen en kvart innan tåget ska gå. I alla fall om man ska ta tåget som går kl. 7.
åker de direkttåg som avgår varje hel eller halvtimma på morgonen. De extra 7 minuterna det tar för tåg som stannar på vägen är tydligen inte ett alternativ.
sminkar sig på tåget (gäller mest tjejer, i alla fall vad jag har sett hittills).
är stressad och tränger sig gärna, speciellt om tåget kommer in till plattformen bara någon minut senare än normalt.

Jag har ännu inte fallet i fällan och likt Stepford-fruarna transformerats till att se ut som att jag kommer ur samma form som människorna runt mig. Jag:

har hörlurar, inte iPod-lurar. De passar inte i mina stora öron.
stickar oftast på tåget. Varken gratistidningen eller jobbdator är ett alternativ.
äter frukost hemma. Annars skulle jag troligen ha ihjäl minst en medresenär varje dag. Jag gjorde ett försök med att ta med mig kaffe på tåget. Det gick dåligt. Min kalender är fortfarande brun-fläckig.
kommer några minuter innan tåget ska gå. Jag tar inte ens samma tåg varje morgon. Direkttåg eller inte spelar mindre roll, bara jag inte blir försenad.
sminkar mig hemma. Säkert jätteineffektivt tidsmässigt, men i alla fall.
orkar inte tränga mig. Livet är för kort för att vara sur på tåget.

Jag inser att jag aldrig blir en proffspendlare, och det känns jävligt skönt. Snart ska jag sova längre på mornarna och promenera till jobbet. Kanske får jag abstinens och åker fram och tillbaka till Uppsala över en kväll bara för att få spilla kaffe och se stressad ut. Eller inte.

4 reaktioner på ”Proffspendlare

  1. Snart kommer du att få uppleva stressen i t-banan istället. Den är minst lika rolig och nu extra kul när tågen inte går till Farsta…

  2. Ett mycket vanligt beteende på Oslos bussar och spårvagnar är att stanna precis vid dörrarna. I en buss tex, så kliver folk på genom främre dörren, men när de kommer till mittendörren tvärstannar de, trots att det finns massa platser längre bak. Helst har de en gigantisk ryggsäck på sig också och ska givetvis inte av förän vid ändhållplatsen. Sedan ser de helt förvånade ut när folk vill gå av och försöker tränga sig förbi.

  3. En sak till om proffspendlare: De sätter sig nära någon av utgångarna i tågvagnen. Därför är det ofta jättefullt längst bak och längst fram i vagn, medan det i mitten kan finnas gott om utrymme.

    Allt för att spara en minut när de väl är framme i Stockholm och ska gå av tåget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s