Livet är en (flytt)cirkus

Jag räknade just ut att jag har flyttat nio gånger på åtta år. Det kan inte vara svårt att förstå att jag börjar tröttna. Jag vill ha en egen kuppe. När man passerat 30-strecket tycker man inte längre att det är lika ok att aldrig rota sig. Det är inte längre charmigt att dela badrum eller kylskåp med någon som man inte även delar säng med.

Å andra sidan känner jag mig mycket tacksam mot de kompisar som hjälpt mig att flytta genom åren och de som upplåtit ett rum eller en lägenhet i andra hand. Vad skulle man gjort utan dem? Förmodligen hade man aldrig kunnat flytta til huvudstaden över huvud taget om de inte fanns. Tänk så geografiskt låst man kan bli om man inte kan få ha en säng i sin bästis vardagsrum eller hyra ett rum hos en kille som är släkt med någon som man förr i tiden arbetade med.

De flesta som flyttar till Stockholm verkar uppleva samma sak som jag. Det positiva är att de flesta så småningom hittar en kuppe de kan kalla sin egen. Så även jag. Den flyttkarusell som pågått sedan millenieskiftet börjar sakta ner. Livet är härligt.

En reaktion på ”Livet är en (flytt)cirkus

  1. Å andra sidan, bor man på samma ställe länge samlar man på sig tusen ”bra-att-ha”-prylar som gör det vansinnigt jobbigt när det väl blir dags att flytta🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s