I år är det roligare att gå till tandläkaren

Tandläkaren gör ont och kostar pengar. Varje år när kallelsen dimper ner i brevlådan sprider sig ångesten genom kroppen. En undersökning känns inte som en undersökning. Det är snarare ett plågsamt tillfälle då en dom levereras. Först får man veta att allmäntillståndet i munnen är dåligt. Sedan får man veta hur många återbesök som kommer att krävas och hur mycket pengar som det kommer att kosta. Genast börjar hjärnan kalkylera alla andra och roliga saker man kunde gjort för de slantarna. Nya skor, byxor eller varför inte en helgresa till en kompis i en annan del av landet?

I år verkar det dock som att gudarna ler mot mig. För det första krävs bara ett återbesök. För det andra äger både undersökning och lagning rum på dagar då två skivor som jag gärna skaffar släpps. Därför kom jag naturligtvis på den smarta lösningen att efter varje besök hos tandläkaren gå förbi skivaffären och muta mig själv med en pinfärsk CD. Hurra! Nu ser jag nästan fram emot nästa tandläkarbesök om drygt en vecka. Och det beror inte bara på att det kommer att vara det sista på i alla fall ett år.

Den CD som jag redan skaffat för att visa mig själv hur duktig jag var som faktiskt gick till tandläkaren även i år är Lars Winnerbäcks ”Daugava”. Trots att jag är ett Winnerbäck-fan tvekade jag dock. I en recension läste jag:

Det är tåg genom natten, höstlöv som fladdrar och neonblänkande asfalt, och visst, det är fint, men vid Gud, nog nu. Kom ut ur depressionen någon gång (…) Snälla, titta på en fånig komedi. Dra ett dåligt skämt. Ät en glass med extra strössel. Gör något.

Jag kanske inte behöver tillägga att skivan fick ett uselt betyg. Men jag är glad att jag ändå köpte den – för jag håller inte med. Det som jag tidigare har stört mig på hos Winnerbäck är att han sound-mässigt legat alldeles för nära Ulf Lundell. Det gör han inte på ”Daugava”. Spelglädjen och det vackra i sångerna är tillbaka. Visst finns något bottennapp, men låtar som ”Jag har väntat på ett regn”, ”Gå på vatten”, ”En tätort på en slätt”, ”Och det blåser genom hallen” och inte minst singeln ”Om du lämnade mig nu” tillhör det bästa som någonsin kommit ur Linköpingssonens trubadurhjärta. Jag njuter.

Mitt nästa tandläkarbesök infaller om drygt en vecka. Samma dag släpps Kents ”Tillbaka till samtiden”. Det känns spännande och exalterande, delvis eftersom den första singeln ”Ingenting” är jävligt bra. Förväntningarna blir inte mindre av att en journalist som hört skivan beskriver saligheten som ”bitvis ruskigt imponerande” och ”en explosion som kommer att räcka hela vintern”. Halleluja. Jag ser nästan fram emot tandläkarbesöket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s